Vad trött man kan bli

I dag tredje dagen jag är hemma och är förkyld så ringer det från arbetslaget. Först ringer T och berättar att L skall ta upp mig vid de fyra mackarna i Uppsala klockan kvart över sex på måndag morgon. Jag vet att det är i stort sett omöjligt. Men kollar busstiderna och om jag åker 0508 från närmaste hållplats finns det en chans att vara där då. Jag talade om för L att jag inte skulle kunna fixa att hjälpa min elev om jag skall vara en mil på andra sidan stan klockan sju eftersom jag inte har någon bil då tittade han bara konstigt på mig. Så nu kommer jag inte att kunna göra mitt jobb och om min elev blir bortplockad därifrån blir det ju inte heller bra. Jag känner att jag måste ta ett snack med rektorn eftersom de i arbetslaget inte lysnar på mig.
Den här platsen flaggade L om redan förra våren och det var en massa hysch hysch om den och att eleven skulle kunna ha en plats på kommunen var ju inte att tänka på för han skulle ju bli en fullvärdig medborgare. Jag blir bara så trött. Jag förklarade också för den jag åker med(T) att som min situation är nu är jag glad att jag kan sova och ta mig till ett arbete om dagarna.