Öppethus

I dag var det virrigt värre i skolan det var ju den stora besöksdagen.

Min dag började med att jag var till idrotten för att se hur eleverna skötte sig dvs var dom där och var dom omklädda, ja de flesta var där men många var det ju inte som var omklädda. En grupp fick till uppgift att gå till ett fik i stan och där fixa bevis på att dom hade varit där, dom andra skulle också ut och gå, det var två grupper och två olika lärare. Ja det blir så när man har flera kärnämnesgrupper. Dom som skulle till fiket tågade iväg men sneglade mot en A-traktor, synd att jag var ute :) När jag var på väg därifrån hörde jag en pipande biltuta, det var min gamla elev som kom till sin lektion i svenska. Vi hann prata en hel del och jag förde fram en tanke på att han kanske skulle försöka få ett LSSjobb och det var han inte främmande för han har ju en nära kompis som har det. Jag tog en sväng genom caféterian och vilka satt där? Jo den gruppen som skulle ut och gå men inte hade fått något mål att gå till. Jag var ju så elak att jag skickade dem till centralstationen och jag såg dem iaf gå trehundra meter sen skymdes dom av bilar.

Nu var jag elevfri:) och då var det lämpligt att besöka SYO och prata för min gamla elev. Syo hade inte tänkt på den möjligheten och inget hade kommit upp på mötet om honom på onsdagen men hon är alltid öppen för förslag. Hon vet att jag egentligen inte har något ansvar för eleven längre men tänker som jag eleverna är allas ansvar tills dom har lämnat skolan och helst har fått ett arbete. Sen pratade vi lite Asperger i allmänhet och en del om en artikel i dagens UNT där man berättade om ett företag som har specialisetat sig på att anställe Asperger människor.

Dagst att vara hjälpande hand på databehandlingslektion, min nuvarande elev har sju av nio uppgifter oinlämnade. Jag satte mig bredvid honom och startade en dator åt mig också samt tog fram ett worddokument, det är lättare att peka och förklara när man inte behöver peka med ett tjockt finger utan kan visa var man hittar saker och ting i menyn. Det skedde väl inga mirakel men han hann göra och lämna in tre av resterna.

Magen ropade på mat nu och som tur var hade jag en dosa med mig.

Efter lunchen var jag elevledig och hann med att göra lite "eget" jobb. När jag sen står och pratar när jag hämtar kaffet kommer det fram att det är en elev som lärarna har gett upp hoppet för och mentorn undrar om jag kan hjälpa till, jag undrar ju naturligtvis vad det är för elev och när jag får namnet så vet jag ju vem det är han gick ju i paralellklass till min "gamla" elev. Det plockades fram ett schema och det verkar som att jag kan sy ihop alla specialelever:) Jag tog också och ringde eleven för att få honom att komma till skolan på öppethus, naturligtvis fanns det en baktanke men den berättade jag inte.

Inte nog med att det var en massa inför den stora kvällen det skulle vara ett möte också och lotten att skriva protokoll den föll på mig. En massa bla bla bla och sen var mötet klart. Snabbt iväg för lite potstissallad och skivat kött för att hinna tibaka till öppningen.

Visst kom det folk och det fanns fina bilar, modeuppvisning och skönsång, men jag hann eller rättare sagt jag kom inte åt att fota.

Eleven kom mentorn haffade honom och det blev ett mentorssamtal tillsammans med hans klasslärare och programmrektor. Det är inte skolan som är den stora svårigheten för den killen. Han har en far som skäller på honom hela tiden och en mamma som bara sitter och tiger, själv sover han helst i sin bil för att slippa allt.

Rektorn ringde pappan direkt och bokade in ett möte redan på måndag och förklarade för pappan att sonen behövde lugn och ro och god nattsömn.

Den eleven skall jag nu slussa genom kärnämnena men även hålla kontakt med på hans praktikplats. Jag tänker börja med det redan i morgon även om jag inte tror att han är där. Jag får ju också se till att han äter mat minst en gång per dag för är det som han beskriver hemma då lär det inte bli varken kvällsmat eller frukost där.

Jag var så ful att after det mötet då smet jag hem:)