Kommentarer

Nu har jag läst Kjell Eriksson´s kriminalromansvit som är tio stycken fristående men ändock sammanhängande romaner.

• Den upplysta stigen.
• Jorden må rämna
• Stenkistan
• Prinsessan av Burundi
• Nattskärran
• Nattens grymma stjärnor
• Mannen från bergen
• Den hand som skälver
• Svarta lögner, rött blod
• Öppen grav

Handlingen i böckerna är i Uppsala med omnejd, jag som har Uppsala som min stad känner ju igen gator och platser så jeg kan se framför mig hur Ann Lindell söker sig fram genom stan. Jag har även fikat på Savoy som har blivit hennes stamcafé. Det finns både kärlek och längtani böckerna och många gånger känns mord och annat bara som en bihandling. Eftersom dom är förlagda till Uppsala så finns det med motsättningarna som alltid har funnits mellan de som bor öster respektive väster om Fyrisån som går som ett utropstecken genom stan. Han tar också upp de invandrarfientliga strömmningar som drabbat Uppsala det sensate decenniet. Allt är mycket sakligt framställt och själv är han ju trädgårdsmäsatre i grunden och det märks väldigt bra när han beskriver allt från späda skott till gamla förvridna och döda träd. Men i boken "Svarta lögner rött blod" fastnade jag på att han lät personerna gå från ett ställe och fram till en väg, den promenaden är omöjlig, det är en annan väg man kommer till. Sen när en person tar in på ett sjabbigt hotell, i Brasilien, med en glädjeflicka konstaterar han att klockan i receptionen går sex timmar efter och då tänker att det är Svensk tid. Men det är ju helt fel Svensk tid ligger sex timmar före.

Jag tycker att romanerna var läsbara men hur det går för Ann Lindell i arbetslivet och hur det går med kärleken, både den hon lever i nu och den hon missade ute på Gräsö, det lär vi aldrig få veta då det här var den sista.