Mailet

I dag lägger jag in mailet jag skickade till mina sk arbetskamrater,
Från dem har det inte kommit någon reaktion alls, kanske väntar dom till i morgon när A-lagsledaren kommer, han är ju hemma och arbetar varje måndag.


Mailet till arbetslaget:


Eftersom mina arbetsinsatser inte uppskattas av alla kommer jag att arbeta hemifrån de tre första dagarna i den här veckan.

Varför frågar nog de flesta!

Men en kanske borde tänka efter hur han jobbar och hur han har behandlat mig.
Är det kutym att självutnämnda sk. pedagoger inte lyssnar på andra utan alltid "pekar med hela handen" och säger –"så här är det".

Dropparna som fyllde bägaren är två händelser de senaste veckorma.

Den första var när projektet, gör en samhällsnyttig medborgare, spårade ur. Inget som förvånar mig, men min åsikt behövde man ju inte bry sig om när det var dags för APU. Nu skulle jag på stört ut till den arbetsplatsen och se till att eleven inte sprang runt där han inte skulle vara. Men på frågan om jag skulle ha sele på eleven eller om det skulle göras på annat sätt då fanns det inga svar. Jag talade också om att det för den dagen redan var bestämt att jag skulle vara i datorsalen, alltså hade jag ingen matlåda med mig jag hade inte kläder med för en dag ute i kylan och jag har inga skyddsskor vilket är en förutsättning om man skall vistas i den miljön. Då kommer det vansinniga förslaget att jag skall leta reda på ett par begagnade skor. För det första så använder man inte andras gamla skor av flera anledningar, risk för att få fotsvamp, samt risk för att få ont i fötter och rygg då inte två personer sliter skor på samma sätt. Då var det nära att jag gick för den dagen.

Det andra hände i veckan som var.

. Föst upptäcker jag att eleven skulle vara i skolan den veckan men att varken han eller jag fått den informationen, Jag försökte även få ett svar på måndagen om eleven jag skall jobba med skulle kunna få köra lite extra på torsdag eftermiddag men det kunde man inte ta ställning till då svar skulle jag få på tisdagen, tisdagseftermiddagen kom och jag frågade igen. På onsdagen fick jag ett svar. –"på torsdag skall vi åka och lämna blod". Klart att det är viktigare än eleverna.

Jag är ingen expert men jag har tio års professionell erfarenhet av att arbeta med personer med Asperger syndrom. Jag är inte heller någon pedagog men lyssnar gärna på de som har utbildningen och som har intresset att utveckla sig och eleverna.
Det är både tråkigt och jobbigt att behöva skriva det här brevet, men när situationen är som den är och jag mår som jag gör både av att bli utstött på sin arbetsplats och den situation jag upplever i det privata livet, så skriver jag istället för att ta upp det personligt för jag vill inte utsätta mig för den stress det innebär.

Det är ingen idé att ringa då telefonerna kommer att vara av stängda. Däremot så går det bra att skicka ett mail.


Ett svar har jag fått och det kom från läraren i samhällskunskap.


Det låter som en otroligt jobbig situation för dig.

Det har funnits en tradition på transport som gör att en del människor råkar illa ut. Det varierar över tiden vem det är, men det verkar inte som traditionen har slutat. Hoppas att det kommer att lösa sig för dig snart så att du inte ska behöva känna så här på jobbet


Josefin J.H.B. Hilton-Brown