fredag 8 januari 2010

Varför inte bara erkänna?

Varför är jag utsatt för detta godtycke? Min dator vill till och från inte erkänna att den har flera USB-uttag, nu har det gått bra en längre tid så helt plötsligt så finns inte mitt uttag som jag använder till kameran. En okänd enhet är inkopplad svarar datorn, vänta medans drivrutiner installeras. och när det är klart så finns inte uttaget i alla fall. Fy vad jag blir trött.
Annat man blir trött på är hur regeringen behandlar sjuka som är sjuka, tyvärr så finns det ju sk sjuka som svartjobbar och dom tycker jag inte ett dugg synd om dom kan gärna skickas ut i kylan där dom hör hemma. Mycket av det som sker för de som är sjuka på riktigt och inte är "sjuksnyltare" hänger ihop med svartjobb och bidrag som man kan få när man inte har "jobb".

Jag har länge funderat på när och hur jag skall kunna byta mina bromsar, det närmar sig besiktning, så kom jag på att på måndag då är det ju först personalkonferens på förmiddagen och eftermiddagen skall användas till eget arbete inom arbetslagen. Att byta bromsar på min bil det är väl ett lämpligt eget arbete som ger både träning och kunskap tills det är dags för elever att göra samma sak, repetitionskurs kan man kalla det.
Styrkt av tanken så skulle jag leta reda på telefonnumret till en av arbetslagsledarna på skolans nät. Efter mycket letande i olika mappar så hittade jag personallistan, men eftersom jag har en del otur så var den gjord i Exell och det programmet finns inte på min hemdator, finns egentligen inget behov heller.

Jag tog och letade efter om jag kunde hitta honom på Eniro då i stället, men hans namn var för vanligt så jag letade efter den andre alagsledarens nummer i stället. Han har ett namn som är ovanligt samma kombination av namn har en känd speedwayförare fast spegelvänt om man kan säga så. Jag ringde upp på hemtelefonen och hans sambo svarade, nej han var inte hemma just då oki så jag frågade om det nummer som jag hade fått uppgivet 07xx xx xx xx var hans jo det var det ju, jag tackade för upplysningen. Böt till mobiltelefon och slog det numret, då svarar hans sambo igen med ett litet skratt för det var hennes nummer som stodeniro =) Jag presenterade mig och frågade om hans nummer, nu fick jag kontakt med honom och fick hans medgivande att låna en lyft för att byta mina bromsar på måndag eftermiddag. Jag får väl köpa något till kaffet, som arbetslaget kan äta som "tack för lånet"

Att det inte är någon färsk bild har ju redan fått sin förklaring

Inga kommentarer: